Personkemi. De är nog de svåraste som finns, att hitta någon där personkemin stämmer överens. För gör den inte de, så kan man inte ändra på de. De är som de är med de och så är de bara.
Jag har inget problem med personkemi, jag tycker att de flesta människor är "okej" eller hur jag ska förklara det. Visst där finns massor av saker som jag går och stör mig på hos folk men de är inte så att jag får gallfeber och mår dåligt så fort jag ser dem/tänker på dem/är i deras närhet.
Men där är en person, vi har kännt varandra sen vi var fem eller fyra år tror jag och jag klarar verkligen inte av denna människan, egentligen är där inget speciellt med henne. Jag klarar helt enkelt inte av henne. Men jag försöker att vara trevlig och så fast de tar emot, för jag har visat och verkligen förklarat för henne att jag inte klarar av henne.
När jag var liten gick jag hos dagmamma, och där var jag och en annan tjej som var jämngamla, vi var bra kompisar och lekte mycket tillsammans hos dagmamman. En dag började där en ny tjej som var lika gammal som oss och de känndes som hon tog min plats, jag blev andrahandsvalet. Och tro mig, de är verkligen inget man vill. Sen den dagen har jag inte klarat av henne. Vi började samma klass och gick i samma klass enda tills vi börja sexan och högstadiet.
Så fort hon sa något eller gjorde något kunde jag få värsta utbrottet på henne, och så många gånger jag har fått ha samtal och behöva säga förlåt till henne, fast jag aldrig menade de. När de var som värst (kanske ettan/tvåan/trean) fick jag flera utbrott per dag, varenda dag.
De är inte nog med att vi gick i samma klass, när jag började dansa så började hon med. Och jag kommer ihåg att jag tyckte att de var ett rent helvete. Men jag försökte ändå att vara trevlig och inte låssas om henne. Än idag tycker jag hon är jobbig, jag kan inte ha ett normalt samtal med henne och om inte jag hälsar först hälsar inte hon på mig. Och jag vet inte men när jag hälsar på någon så ler jag lite vänligt mot personen, hon ler inte tillbaka.
Att börja sexan var underbart, jag slapp henne, nästan i alla fall.
De där med personkemi är svårt, för hur mycket du än försöker ändra på dig för att de ska bli bättre så blir de inte de. Vissa människor funkar helt enkelt inte ihop, och så är de bara.
De jobbigaste är när bara den ene tycker att de inte stämmer, jag var den ene.

Nägot som jag tycker är riktigt läskigt är déja vú (eller hur de nu stavas). Sist jag fick en sån upplevelse var väl för knappt en halv timme sen. Jag stod och fläta håret och titta mot köket och de enda jag tänkte, detta har hänt innan. Och de kan ju faktist vara möjligt att de har. Men något som jag inte har gjort tidigare i detta liv är att övningsköra, och ändå kan de ibland kännas precis som att jag har gjort de tidigare.
Dessa "upplevelserna" eller vad man ska kalla dem kommer oftare och oftare och jag tycker de är lite obehagligt. Men samtidigt är de väldigt coolt också.

Alla är vi älskade, men de är så lätt att glömma. Vaddå jag är älskad? Går alla runt och är förälskade i mig? Nej så är de ju inte. Men man betyder mer än vad man kan ana. Bara man finns där och är sig själv, de kan vara en stor tröst och hjälp. För då känner man sig älskad och omtyckt, när folk verkligen vill lyssna och bryr sig om dig. Glöm inte vara dig själv, för de är då du blir älskad!

Att ha kraften att va stark
att ha vishet att va klok
Allt det där, det lär du dej till slut
Och på resan som du gör nu
dina frågor vill ha svar
Det är du som väljer vägen
det är du som ger och tar

Människa - se himlen nu
öppna hjärtat känn dej fri
Var det livet lät dej bli
En dag är du glad att du är du

Du får lära själv att leva
ingen finns att ta din hand
Med förtröstan, tro och tillit
Ska du växa från barn till man

Människa - se himlen nu
öppna hjärtat känn dej fri
Se vad livet lät dej bli
En dag är du glad att du är du

Så lär du dej till slut
utav det du själv lär ut
Du tar din plats
bland dem du håller av
Och sånt som du har drömt om
den längtan som du haft
Se, du närmar dig ditt mål nu
tog dej dit av egen kraft

Människa - se himlen nu
öppna hjärtat känn dej fri
Var det livet lät dej bli
Människa var glad att du är du

Ooeh-, ooeh-, människa
Människa, människa du lever nu

Don't worry-be happy

Vissa tillfällen vill jag bara försvinna, krypa in i ett hörn och bara sitta där. Få tänka helt i fred. De hatar jag med detta huset. Jag känner inte att jag kan gå och gömma mig och de är sjukt jobbigt. För även om jag går in på mitt rum, stänger dörren, pluggar in musik i öronen så vet man att där är folk utanför. Och att alltid ha folk så tätt inpå mig, jag får panik. De är då jag snörar på skorna, och går ut i skogen. Men inte heller där kan jag känna mig riktigt ensam, för man hör fåglarna och krypen, sen möter man en och annan duktig joggare/powerwalkare. Just nu behöver jag bara få ensam.

Jag känner mig som en degklump, lämnad åt någon annans händer. För de är så lätt att forma mig. Att få mig att säga de du vill höra, göra de du vill att jag ska göra. Och jag vill inte vara sån. Jag måste stå på egna ben. Jag kan inte hålla på och vara en sån här mes. För de är vad jag är. En mes. De är sanningen och de är bara så de är. Men jag måste göra något, och de är nu! För såhär klarar jag inte av att ha de. Jag mår bara dåligt av de och jag får andra att må dåligt. Och vem vill egentligen ha de så? Gå runt och må dåligt, nej tack säger jag bara! Nu får de vara nog!

Vill man så kan man.

Åh jag bli knäpp på mig själv.
Jag vill ju, de vill jag verkligen. Men vill jag gå sååå långt? För jag tror inte jag vågar. En riktig mes är vad jag är. Önskar att där var någon man kunde fråga vad jag skulle svara just nu för jag vet inte om jag ska vara snäll och dra en vit lögn eller säga sanningen. Jag vill inte sabba allt nu, de vore bara ett slöseri med tid. Och tålamod. Jag vill inte såra någon, de får vara nog med de.

Dagen har varit riktig härlig! Solen har lyst och de har varit shorts och tshirt som gäller! Fast nu börjar de bli kallt så jag funderar på om strumpor och byxor kanske skulle åka på, och sen ut och gå en liten runda.
De känns som att allting flyter på ganska bra just nu, har jobbat av min skuld till mamma, fått barnvaktsjobb till imorron kväll, och frågan om jag vill sälja jordgubbar i sommar. De känns som att de mesta börjar falla på plats och ordna upp sig. Äntligen! Jag pratar med härliga människor och de känns som att de litar på mig. Livet just nu funkar bra, ska bli skönt när denna helgen är över med kalas och vad allt de innebär så man kan få åka tillbaka till skolan och få träffa alla underbara människor och skratta och ha kul!

Har riktigt ont i magen, vet verkligen inte vad jag ska svara. Jag vill inte göra dig besviken, men säger jag nej är jag rädd för att du inte vill ha med mig och göra. Jag fattar inte varför jag är så feg. Önskar jag kunde säga skit samma vad jag svarar de löser sig. Men om de inte gör de får jag panik.

Idag har varit en riktigt härlig dag. Vädret har varit riktigt härligt, så härligt att man kunne ligga i solstolen med bara shorts och linne.
Idag var jag med min barndomskompis på väla och kollade runder. Tyckte själv att jag var ganska duktig som inte handlade något, men hon shoppade däremmot en del. En massa fint måste jag säga. En sak som jag i alla fall kom fram till idag var att jag inte kan ha långa klänningar eller långa byxdressar, hur snygga dem är för jag ser ut som en dvärg i de! Fast jag prövade en som jag drog upp lite i benen och den var grymt snygg! En sån hade inte varit fel att ha nu till sommaren!
På tal om sommaren, min hud skriker kräfta! De är så orättvist, tycker Gud kunde varit liiite snällare och gjort så att min hud i alla fall inte blev KNALLröd? Men men livet är inte rättvist och de är bara att gilla läget!

Ännu en helg och vecka har sprungit förbi. Nu går de fort som tusan måste jag säga. De är knappt så jag hinner med att tänka emellanåt. Och de är väl skönt på sitt vis.
Denna helgen har varit lugn och rolig. Har haft en kompis här hemma och de har varit kul. Kändes inte som att vi gjorde så mycket men de finns inte så mycket att göra i lilla Tyringe.
Så nu är de lov på riktigt, skulle vara skönt med lite sovmornar och sånt lyxigt!
Men imorron blir de upp i tid för då bär de av mot Väla tillsammans med en gammal barndomsvän, sen ska jag jobba lite hemma på lovet och eventuellt träffa några riktigt saknade kompisar! Hoppas verkligen de blir av för vi har inte träffats alla fyra sen, sen vi sluta nian! Och de är snart ett år sen!
Nu ska jag stänga lilla datan och bege mig mot Hemköp för att träffa Matilda och så ska vi ut och gå en runda! SKÖNT!
Njut av lovet och glöm inte att putsa kvastarna, för på torsdag bär de av!

Jag känner mig hemsk. Verkligen jättehemsk. De känns som att jag har skadat en annan människa utan att jag har velat göra de med mening. Jag vill inte skada någon och jag känner mig verkligen jätteelak. Jag har inte ens pratat med människan och har egentligen inget med henne att göra.
Idag i matsalen fick jag ögonkontakt med henne när hon gick med sin bricka till ett bord. Hennes blick såg så ledsen och sårad ut, men samtidigt var där något hat i hennes blick. Jag har inte gjort något för att såra henne eller göra henne illa. De värsta är att jag inte ens känner personen och kan inte prata med henne. Men samtidigt vill jag prata med henne och förklara för henne hur jag känner och höra hur hon tänker och känner.  Men de funkar inte och allt bara skiter sig.

Nu ska jag koncentrera mig på klassrådet, så ha de bra och ta hand om er!:D

Måste bara säg att jag verkligen tycker om detta väder som är just nu! De får mig att längta till sommaren, shorts+linne, sola&bada, kompisar, långa varma nätter!
Får så mycket energi och allting känns så mycket lättare när solen lyser!
Tänkte bara berätta att jag övningskörde för första gången igår och de gick bra! Enligt mig iaf, trodde inte jag skulle kunna starta bilen men där hade jag fel. Ett och annat motorstopp blev det med men de var nog inte fler än fem. Har jag tur så får jag köra en stund idag med! Trodde verkligen inte att de skulle vara kul att köra men där hade jag fel! Längtar tills jag kan köra bra och köra i ett samhälle och på en motorväg. Fast kanske måste kunna backa först;)
Nu ska jag klä mig för snart ska vi ut till farmor och farfar och gratta farfar som fyllde år igår, sen blir de förhoppningsvis ut till mormor och morfar och köra lite där:D
Njut av dagen och ut i solen!

Närbild från ett arbete som jag gjorde i veckan, duktiga fotograf Julia Svärd har tagit bilden!:)

Have you ever done something you can’t change?
Something you can never rearange?
I have, I have.
Have you ever felt so sad you can hardly stand?
Lying on the ground head in your hands?
I have I have.
I can feel it all down deep inside.
But oh, I want to let these feeling rise.

fuck it, fuck everthing. allt blir ändå så jävla fel. vill inte mer. de finns ändå inget att förlora när man inte har något.

Kände att de var länge sedan sist. Men min inspiration har inte varit på direkt topp och då blir det såhär. Just nu är jag väl mer eller mindre förvirrad hela tiden. Tankarna snurrar mer än vanligt och det är så mycket runt omkring som händer/ska hända.
Jag blev så förvånad, riktigt chockad. De var nära att mobilen fick sig en flygtur rätt över gräsmattan. Jag blev riktigt rädd, undrade vad du egentligen ville mig. Jag trodde att allt var över, att jag hade sumpat allt. Att du aldrig skulle vilja ha kontakt med mig mer. Men så fick jag de smset och de blev som en klump i magen. Jag vågade inte svara direkt så jag tror jag väntade en halvtimme eller något i den stilen. Sen svarade jag, och fy för vad nervös jag var. Men sen gjorde jag något, fy vilken klump jag hade i magen då. Trodde jag skulle spy så ont den klumpen gjorde. Men de gick ju bra, för allt löser sig ju till slut. Men sen är de där med humörsvängningar. Jag får en chock varje gång, för helt plötsligt svänger det tvärt och jag vet inte om jag ska skämta bort det eller säga förlåt för de känns som mitt fel. Varenda gång. Och de värsta är att jag inte vågar prata om det, jag förstår inte det. Jag är så himla feg, så feg för vad andra ska tycka om mig. Men jag behöver egentligen få sitta där och bara vräka ur mig allting. Alla känslor alla tankar. Men jag tycker inte om att höra min röst, höra mina egna ord. Jag tycker bättre om att lyssna på andra och trycka undan mina problem. För mina problem är inte viktiga. Det är så mycket viktigare att andra runt omkring mig får pratat ut och att de mår bra. Jag är en mes, tar hellre den enkla vägen, sitter hellre och lyssnar på andra och tar in allt dem tycker och tänker. Det viktigaste för mig är mina vänner. Och mår inte dem bra så mår inte jag bra. Vänner för mig är otroligt viktigt. Viktigare än någon egentligen kan ana. För jag tycker om att känna mig behövd, att någon känner att dem kan lita på mig och att de kan berätta saker för mig och lita på att jag håller tyst om det. Jag tröstar hellre än blir tröstad. Jag har fått höra att jag är lite av en mamma. Jag ser till att folk mår bra och att de får mat osv. De är pinsamt för jag vill inte vara någons mamma. Jag vill bara finnas där. Skapa trygghet.
Det är väl för att jag antagligen också vill ha de så, den dagen jag når gränsen. Den dagen jag behöver få ut allting. Då vill jag känna mig riktigt trygg. Precis som jag gör nu.

I'm gonna give all my secrets away