And I try to smile back
Ibland kan de kännas som att jag lever i en lögn. En stor fet lögn. Där folk som ser en utifrån tror att man lever livet och att allting bara leker. De ser inte hur man kämpar, hur man lider, hur man svettas, hur man gråter. De ser bara de bra. Och just nu är de allt annat än bra. Så mångar gånger man har sagt till sig själv, nu ska jag ta tag i mig själv och med mig själv. Och sen när har de hållt i mer än någon månad, på sin höjd två? Jag undrar om jag någon gång kommer lyckas med något, när så mycket bara går åt skogen. Så många gånger jag har tänkt, tänk om jag hade hennes kropp, hennes liv, hennes föräldrar allt hade varit så mycket lättare då. Men de är de som är frågan, hade de varit mycket lättare då? Eller hade jag bara schabblat bort de och gjort helt fel. De är inte många gånger man får två chanser. Och egentligen borde man vara riktigt glad över att man ens lever. Men ändå så klagar man, nojar sig och är ofta missnöjd över sitt liv. Men jag har bara mig själv att skylla. Där är ingen annan än jag som har satt mig i den här sitsen.
Jag tror på Karma, väldigt starkt. Jag tror inte på någon direkt Gud eller ödet. Men jag tror på att allt man gör får sina konsekvenser, förr eller senare. Oftast förr.
Egentligen borde man snöra på sig skorna och gå milen när de är hyfsat fint väder ute. Egentligen borde jag plugga in latinen. Egentligen borde jag kunna sommarblommorna nu. Egentligen borde jag inte sitta här. Men ändå gör jag de. Jag gör bara saker jag inte borde. Hela tiden. Just nu känns de bara som att jag lever i ett fiasko, i en stor fet lögn. Jag vill inte att något av detta ska hända. Men ändå går jag med på de, och låter de ske. De är bara mitt fel, ingen annans. De borde jag ha förstått vid detta laget. Men ändå är man så dum, gör samma misstag om och om igen. Gång på gång utan att tänka sig för. Man tycker att man borde lära sig, men inte. Jag är trög, fattar inte vid första gången. Inte vid andra eller tredje gången heller för den delen. Men kanske vid fjärde.
Och så innerligt man hoppas på att någon ska ändra sig. Tänker på alla gånger man ställer upp för klassen, lånar ut saker och tänker, men jag kommer få tillbaka de. Jag gör bara en god saker. Och gång på gång blir man lika besviken, varje gång. Men de är inget man kan visa. Och så hoppas man igen. Och blir lika besviken igen. Till slut ger man upp.
Vill tacka alla riktiga kompisar jag har. Som jag kan prata med. Som förstår sig på mig(delvis iaf). Utan dem hade jag inte varit mycket. Utan dem så hade jag kunnat göra en massa dumma saker.
Jag tror på Karma, väldigt starkt. Jag tror inte på någon direkt Gud eller ödet. Men jag tror på att allt man gör får sina konsekvenser, förr eller senare. Oftast förr.
Egentligen borde man snöra på sig skorna och gå milen när de är hyfsat fint väder ute. Egentligen borde jag plugga in latinen. Egentligen borde jag kunna sommarblommorna nu. Egentligen borde jag inte sitta här. Men ändå gör jag de. Jag gör bara saker jag inte borde. Hela tiden. Just nu känns de bara som att jag lever i ett fiasko, i en stor fet lögn. Jag vill inte att något av detta ska hända. Men ändå går jag med på de, och låter de ske. De är bara mitt fel, ingen annans. De borde jag ha förstått vid detta laget. Men ändå är man så dum, gör samma misstag om och om igen. Gång på gång utan att tänka sig för. Man tycker att man borde lära sig, men inte. Jag är trög, fattar inte vid första gången. Inte vid andra eller tredje gången heller för den delen. Men kanske vid fjärde.
Och så innerligt man hoppas på att någon ska ändra sig. Tänker på alla gånger man ställer upp för klassen, lånar ut saker och tänker, men jag kommer få tillbaka de. Jag gör bara en god saker. Och gång på gång blir man lika besviken, varje gång. Men de är inget man kan visa. Och så hoppas man igen. Och blir lika besviken igen. Till slut ger man upp.
Vill tacka alla riktiga kompisar jag har. Som jag kan prata med. Som förstår sig på mig(delvis iaf). Utan dem hade jag inte varit mycket. Utan dem så hade jag kunnat göra en massa dumma saker.
Think before you make up your mind
You don't seem to realise
I can do this on my own
And if I fall I'll take it all
It's so easy after all
Jag lovar du betyder nånting
Du orkar ta dig igenom det här
Du räcker till, så var den du är
Jag vet att du är värd någonting
Du är hoppet i ett IQ-fritt land
Du är drömmarna jag drömmer ibland
Du vet du kan förändra allting
Det blåser genom staden inatt
Hör du sanningen, den lät som ett skratt
But that ain't gonna happen
No that ain't gonna happen
You don't seem to realise
I can do this on my own
And if I fall I'll take it all
It's so easy after all
Jag lovar du betyder nånting
Du orkar ta dig igenom det här
Du räcker till, så var den du är
Jag vet att du är värd någonting
Du är hoppet i ett IQ-fritt land
Du är drömmarna jag drömmer ibland
Du vet du kan förändra allting
Det blåser genom staden inatt
Hör du sanningen, den lät som ett skratt
But that ain't gonna happen
No that ain't gonna happen