Snart är det dags igen för en ny vecka, sista praktikveckan på Stinas blommor i Helsingborg. Hoppas den går lika fort som de andra veckorna och bjuder på lika många skratt!

Nu är det bara vädret som behöver skärpa till sig lite så man hinner få lite färg innan sommaren! Men det ser ljust ut, wiihooo!

Snart är det äntligen dags igen, sommarlov!!

Så härmed, inget mer gnäll. Vill inte att det ska bli en dålig vana, för jag vill verkligen, verkligen inte vara en gnällspik. Usch och fy för dem som bara gnäller hela tiden på minsta lilla. Nej sånna tycker ingen om, och man vill ju att folk ska tycka om en. Eller?

Nu är allt jag vill att jag ska bli frisk så jag kan få ut och springa. Det kryper, nej springer myror i benen på mig. Men jag vet själv att jag inte ska ut, för då blir det bara värre. Och vill ju vara frisk tills vi åker iväg så massor av te och snyta sig nonstop är det som gäller.

Träningen inför vårruset får bli lite senare. Och då blir det all in! Pepp, pepp, pepp!

Nu känns det som att våren är på gång, och det märks verkligen! Blir så glad och får en massa lust till att göra och hitta på saker! Wiho! Tralalla!

Lagom passande såhär när jag börjar mitt två veckors långa lov som jag hade planerat med att inviga första veckan som en träningsvecka. Löparrundor i skogen, styrketräning och ev en runda ner i simhallen. Men det är väl bara till att glömma nu. Det känns lite konstigt, vad ska jag nu göra? Ska jag behöva ta tag i sånt som jag egentligen borde göra på lovet, fy det låter inte alls kul ju..

Började morgonen med det senaste "Sofias Änglar" avsnittet. Och det berörde mig verkligen. Det handlade om en familj med två små tvillingflickor som precis flyttat till ett radhus som de skulle renovera när den ena av döttrarna får diagnosen leukemi.

"Änglateamet" kommer dit och renoverar och gör jättefint åt familjen, men sista dagen när de familjen ska få komma och kolla på det färdiga resultatet blir den 4 åriga lilla flickan sämre. Men familjen kommer och kollar och blir glada och glädjetårar rinner, precis som det brukar göra.

Men när eftertexterna egentligen skulle börja rulla kommer istället bilder på flickan och hennes syster från olika tillfällen samtidigt som en berättarröst berättar att efter "Sofias Änglar" åkt därifrån blev flickan sämre, för att sen sättas på en annan behandling så att hon kunde bli så pass bra så hon kunde göra den livsviktiga benmärgstransplantationen. Efter operationen gick allting bra och det såg väldigt ljust ut, men så plötsligt blev allt sämre igen och familjen fick veta att hon hade 3-4 veckor kvar att leva. Då gjorde de allt kul tillsammans och efter 3,5 vecka somnade den lilla flickan in lycklig i hemmet.

Det värsta var nästan när föräldrarna berättade om henne och hennes syster. Hur de hade föreställt sig att det skulle vara två små nervösa flickor med ryggsäckarna på ryggarna som skulle stå där inför första skoldagen, men nu kommer det bara vara en.

Och föräldrarnas oro över hur det kommer gå för flickan när hon inte har sin syster där.

Det får en att tänka på hur bra man egentligen har det. Att de där småkrämporna och småbråken egentligen inte är någonting i jämförelse. För vi har alltid vår familj där. För en förkylning går över, förr eller senare. Och det där bråket som ingen egentligen vet vad det handlade om är snabbt glömt.

Jag kan inte sluta tänka på dem som inte har det så bra, som verkligen får kämpa för att ta sig igenom dagen. Ibland är livet bara så orättvist.

Har äntligen fått komma hem på riktigt och haft fyra härliga, fartfyllda dagars praktik i Helsingborg för att nu ta två veckors lov innan det bär tillbaka till praktiken. Ganska skönt med lov nu, det behövs verkligen och redan nu första dagen av ledighet så har kroppen slappnat av och låtit förkylningsblåsan på tungan som jag irriterat mig på hela veckan göra sitt. Vilket betyder ont i halsen och täppt näsa, toppen...

Men det var inte tänkt att klaga, inte alls! Tänkte bara kika in och säga typ, hej jag lever eller något i den stilen. Inte för att jag skulle gått och dött den senaste veckan.

Nej slut på babblet för nu får det bli lite sömn efter en härlig dag som avslutadeshos en kär gammal vän.