Liten har blivit stor. Eller kanske inte men det känns ändå lite så. Att ta det där steget, fy farao vad läskigt det kan vara. Men sen när man väl är inne på den stigen så har man inte ens en tanke på att vända sig om. Hur sjukt är inte det.
Nej nu ska jag ta tag i min risbuske till hår och spackla till fejjan lite, sen blir det söndagsmiddag ute hos farmor med släkten.
Och imorron är det bara en vecka kvar i skolan, sen är det höstlov och tre veckors praktik, uuuuuuunderbart!!

Sitter och skriver om organdonation, om det är rätt eller fel. Just nu kommer jag inte fram till något, kanske för att jag har gett upp lite grann..
Idag är det äntligen, äntligen fredag! Solen lyser och om några timmar är det dags att sätta sig på buss/tåg hem.

Det har gått mer än ett år, är det jag som är seg och svår eller vad är det?