Hey little girl on your way to school, no one loves you
Granaterna kastas, de är rena rama kriget. Det där osynliga kriget. Men ändå smärtsamma. Om man skulle beskriva hur jag känner mig så är de: förvirrad,förvirrad,förvirrad,idiot. Låter kanske hel konstigt men de är så de känns. Och det är inte de alla tror, eller alla tror att de vet. För jag blir bara förvirrad, visst blev jag glad när du skrev till mig men chockad på samma vis. Och sen när du skrev det där igen, vad skulle jag göra? Hade du skrivit till rätt person och vad menade du? För de räcker med ett litet ord för att få igång mina tankar. Och de är kanske inte de mest realistiska sakerna som min hjärna hittar på, även fast jag ibland önskar att de var så. Eller gör jag verkligen de, hur vill jag ha de? Hur vill jag känna, hur vill jag tänka, hur vill jag tycka?
Förvirradförvirradförvirradförvirrad... Ååååååååh jag känner mig som en stor idiot! Att jag inte kan fatta hur du tänker/tycker? Jag frågar mig flera gånger om hur du tänker, om jag sårar dig på något vis. Om jag säger så, hur reagerar du då? Hur vill du att jag ska vara? Tänker du fortfarende mycket på henne, tycker du fortfarende om henne? Hur vill du att de ska se ut mellan oss? Vänner/ovänner eller något helt annat? Jag förstår inte och egentligen hade de väl varit skönt att få de förklarat för sig, men jag vill inte framstå som en idiot som inte fattar. Även om jag kanske är de. För jag vet att jag kan vara väldigt trögfattad ibland, även fast jag vill förstå.
"En sång för alla dem som aldrig hittat någon att dela sin glädje och sorg med"
Är de så jag ska ha det? Egentligen hade de varit ganska skönt, slippa förvirrelser men samtidigt nej. Man vill väl bli älskad och omtyckt för den man är? För jag är väl någon?
Ååååååååh vad jag undrar vad jag betyder för dig? Om jag ens betyder något för dig? Om du någonsin tänker på mig, och undrar vad jag tänker, precis som jag gör nu? För något måste du väl tycka om du nu skickar till mig? Eller gör du de bara för att vara schysst, eller för att förvirra mig ännu mer? Nej de gör du väl inte, för så som jag har lärt känna dig så är du inte typen som driver med personer. Du är mer den snälla typen som bryr dig fast du kanske inte alltid vill visa de. Eller har jag fått för mig fel? Igen?
Förvirradförvirradförvirradförvirrad... Ååååååååh jag känner mig som en stor idiot! Att jag inte kan fatta hur du tänker/tycker? Jag frågar mig flera gånger om hur du tänker, om jag sårar dig på något vis. Om jag säger så, hur reagerar du då? Hur vill du att jag ska vara? Tänker du fortfarende mycket på henne, tycker du fortfarende om henne? Hur vill du att de ska se ut mellan oss? Vänner/ovänner eller något helt annat? Jag förstår inte och egentligen hade de väl varit skönt att få de förklarat för sig, men jag vill inte framstå som en idiot som inte fattar. Även om jag kanske är de. För jag vet att jag kan vara väldigt trögfattad ibland, även fast jag vill förstå.
"En sång för alla dem som aldrig hittat någon att dela sin glädje och sorg med"
Är de så jag ska ha det? Egentligen hade de varit ganska skönt, slippa förvirrelser men samtidigt nej. Man vill väl bli älskad och omtyckt för den man är? För jag är väl någon?
Ååååååååh vad jag undrar vad jag betyder för dig? Om jag ens betyder något för dig? Om du någonsin tänker på mig, och undrar vad jag tänker, precis som jag gör nu? För något måste du väl tycka om du nu skickar till mig? Eller gör du de bara för att vara schysst, eller för att förvirra mig ännu mer? Nej de gör du väl inte, för så som jag har lärt känna dig så är du inte typen som driver med personer. Du är mer den snälla typen som bryr dig fast du kanske inte alltid vill visa de. Eller har jag fått för mig fel? Igen?
