Ville mest säga förlåt. Tilla alla som läser denna psykiskt störda så kallade blogg. Jag vet att jag inte är riktigt normal och de står jag för, för de är trots allt den jag är!

Egentligen borde jag väl sova som alla andra vettiga människor och egentligen är jag nog trött. Men jag vill inte sova för jag kan inte. Jag kan inte sova här utan dig. Det låter helt sjukt men här konstigt tomt och det känns lite som ett brott att sova här utan dig. Fast de är de väl inte, men de känns så.

Och dessa granater, är de säkrade eller osäkrade? Varför skulle man kasta en säkrad granat, för att testa. För att se hur någon reagera? Eller den var kanske osäkrad men du sprang snabbare än vad du kastade så du fånga den någonstans halvvägs? För jag blir inte riktigt klok på detta. Önskar att jag var tre år igen och de största problemet var att man inte fick mat fort nog. Där var inte tal om killbekymmer eller något i den stilen. För har man några känslor eller tankar kring livet när man är tre år? Menar där är ju knappt någon som kommer ihåg något från den perioden då man var tre år.

Det snurrar i min skalle