Sitter(läs ligger) i soffan med täcke och datan, Håkan spelas och tankarna snurrar och tårarna kommer och går. Låt din vän få veta. Jag tycker verkligen om Håkans texter, de känns som om han har plockat dem från min hjärna. Snart måste jag hoppa in i duschen för att göra en viss person nöjd. Har ingen lust, skulle bara vilja åka bort härifrån, bort till en plats där jag känner mig trygg, där jag kan få tänka. För granaterna lugnade sig ett tag men nu börjar de komma tillbaka igen, de känslomässiga granaterna. Och med dem kommer tårarna och tvivlet, tvivlet som kommer inombords. Då jag inte vet varför jag gör jag som jag gör, om de har någon mening, om de sårar någon, om de tjänar något till? Jag vet inte varför?