Ja om de hade varit så lätt att förlåta. Om människan inte hade varit så avundsjuk av sig. just nu riktigt känner jag hur min redan tillknycklade hjärna knycklar ihop sig ännu mer. Låter kanske konstigt men så känns det. Men de är kanske så det känns när man är konstig. För de är så jag känner mig. Konstig. En konstig typ som inte kan få rätt varken på sina tankar eller känslor. Men så är det att vara jag. Jag blir förvirrad av mig själv. Men de får jag leva med och de har jag börjat acceptera. Att jag är förvirrande. Men jag försöker lära mig själv att tänka klarare. Men de är inte så lätt som de låter. Fast de kanske inte låter lätt. Förvirrande med andra ord.  Jag kan nästan se hur mina ögon ser så där hypnotiserade ut. Och hur min stackars hjärna åker runt som i en tvättmaskin. Så är vattnet tankarna. Först ska den blötas ner totalt sen snurrar man den torr. Stackars hjärna, inte konstigt att jag är så förvirrad.