”I catch a grenade for you”. En grymt bra låt enligt mig, men de betyder så mycket. Jag skulle fånga en granat för dig. Hur ska man se de? Är det romantiskt och gulligt eller är det hemskt och själviskt? Menar tänk om killen inte gillar henne på ”det” viset men inte vill såra henne då kan det kanske vara lättare att fånga en granat och dö. Då tänker ju tjejen att han gjorde det för hennes skull och får dåligt samvete.

Tänk då om vi kastar granater runt oss hela tiden, inte de gröna synliga som sprängs utan känslomässiga. Som också får något att gå i bitar men utan att de syns. De kan ju vara ett hjärta som går i tusen bitar. Ett litet hjärta med ett litet hopp och en vision, en dröm. Sedan slängs granaten till när du är som minst förbered och egentligen som mest mottaglig. Och så glömmer du att kasta bort granaten eller ännu värre, det är en med klister på så du kan inte kasta bort den, hur mycket du än vill. De tar tid innan den sprängs för den som kastade var inte medveten om det och kommer inte ihåg det. Hur ska du då reagera. Ska du försöka glömma bort det och va som vanligt då granaten redan är kastad och personen som kastade inte vill veta av att granaten kastats. Ska man då försöka kasta iväg den och ta så lite skada som möjligt. Eller ska du stå där med granaten i handen och bara låta den sprängas eller tvärtom, vänta på rätt tillfälle att kasta tillbaka den. Vad gör du, för vem vill ha med granater att göra? Det är inget vi väljer, att folk ska kasta granater på oss, vi väljer inte att bli några offer. Inte frivilligt i alla fall.

 

Jag vill inte vara personen med granaten i handen, för jag vet verkligen inte vad jag ska göra med den. Kasta tillbaka den hårt eller låta den sakta sprängas i min hand. Jag vet inte hur jag ska känna, reagera, tycka eller tänka. För jag vill ju bara vara en kompis i alla fall. En bra kompis man kan skratta och vara sig själv med. En bra kompis. Det är vad jag vill vara. Frågan är bara hur. För tiden går. Och granaten sprängs. Väldigt snart.