När jag blir stor, ska vi bo, bland molnen
Då har man jobbat klart för dagen och jag måste säga att jag är förvånad över att jag sålde så många liter som jag gjorde. Tiden gick fort och jag har börjat på en ny bok som än så länge är riktigt bra, och de gör mig på bra humör!
Nu sitter jag ute och har precis räknat lite matte, men där är mer kvar. Tänkte vara lite duktig idag och hjälpa till med maten och sen ge mig ut i skogen en runda med musik i öronen och tänka igenom saker och ting. För de är när jag är ute i skogen och springer med musik i öronen som jag kan koncentrera mig och löser en del problem och tankar. De kan kännas som att jag pratar med en röst i huvudet, inte högt dock för då verkar man ju helt störd. Och de är så många gånger denna rösten har rätt. Ni vet sånna disneyfilmer där den tecknade figuren inte vet vad den ska göra och helt plötsligt är där en ond och en god av den själv som berättar hur den ska göra? De är typ så de känns, jag har liksom en konversation med mig själv och jag verkligen tänker igenom hur jag ska göra. För där är ingen som stressar eller pressar fram ett svar och när man har all tid i världen på att tänka, då tänker jag massor. Sen när man kommer tillbaka och står i duschen, de är då jag samlar ihop allt jag tänkt och lägger tillbaka de långt långt bak. Och så får de ligga där tills de behövs tänkas på igen. De låter kanske ganska simpelt men de är riktigt svårt att inte tänka på saker, att tvinga sig själv att inte tänka på de.
Vill inte leva med tungan hängandes utanför och tycka synd om mig själv.
Nu sitter jag ute och har precis räknat lite matte, men där är mer kvar. Tänkte vara lite duktig idag och hjälpa till med maten och sen ge mig ut i skogen en runda med musik i öronen och tänka igenom saker och ting. För de är när jag är ute i skogen och springer med musik i öronen som jag kan koncentrera mig och löser en del problem och tankar. De kan kännas som att jag pratar med en röst i huvudet, inte högt dock för då verkar man ju helt störd. Och de är så många gånger denna rösten har rätt. Ni vet sånna disneyfilmer där den tecknade figuren inte vet vad den ska göra och helt plötsligt är där en ond och en god av den själv som berättar hur den ska göra? De är typ så de känns, jag har liksom en konversation med mig själv och jag verkligen tänker igenom hur jag ska göra. För där är ingen som stressar eller pressar fram ett svar och när man har all tid i världen på att tänka, då tänker jag massor. Sen när man kommer tillbaka och står i duschen, de är då jag samlar ihop allt jag tänkt och lägger tillbaka de långt långt bak. Och så får de ligga där tills de behövs tänkas på igen. De låter kanske ganska simpelt men de är riktigt svårt att inte tänka på saker, att tvinga sig själv att inte tänka på de.
Vill inte leva med tungan hängandes utanför och tycka synd om mig själv.