Sitter på skype och tråkar. Jag är trött och allmänt deppig. Hade gärna velat skyllat på vädret, men jag vet inte om det bara är de. Jobbar hela dagarna och allt jag gör är att sova, äta, jobba, åka tåg och sitta vid datan. Skulle vilja göra en massa mer, men har ingen vilja till det, vill så mycket mer. Det måste snart hända något, innan jag somnar för evigt. Sängen kallar, Håkan sjunger, och mina ögon går i kors.
Praktiken går bra, det är väldigt lugnt och det händer knappt något. Gör inte så mycket, känns som jag mest är ivägen. Idag fick jag i alla fall göra mer än igår, och det är så skönt. Att få skapa med händerna, se något växa fram. Allra härligast är det när du blir nöjd och får se det färdiga resultatet. Ännu härligare när du får berömm, fast de kan jag tycka är jobbigt med. Att få berömm, för jag vet inte hur jag ska ta det. Att säga tack för mig är mer som att säga "tack jag vet?!?!?" eller om man säger "åhh tycker du?" då framstår man mer som tjejen med det dåliga självförtroendet. Eller om man säger " ja det blev ganska bra" då är man inte riktigt nöjd, nej de är svårt, eller jag tycker det.
Jag älskar att skapa med händerna, få jord under naglarna och när händerna blir så där skrovliga av att ha arbetat. Det känns så bra och så härligt, jag gillar det.