Jag vill inte skriva om något slag i Mjölkalånga, jag bryr mig inte ett dugg om de och då är de inget kul att prata om de. Känns som de kommer sabba hela min redovisning, jippie!

Vet inte vad jag vill, vet inte alls. Någonstans längtar jag mer än någonsin efter sommarlovet, slappa dagar, jobba och få vara ute hela dagarna i solen, med kompisar, bada och bara va. Få komma ifrån allt vad har med skola och krav att göra, få komma hem till mitt lilla trygga Tyringe.
Men samtidigt så vill jag inte de heller, jag vill vara här uppe. Jag tycker de är kul att vara här och jag trivs. För de är skönt att sätta sig på tåget tidig måndag morgon för att åka upp, där är ju något som drar. Men de är lika skönt att säta sig på tåget hem och veta att om några timmar är jag hemma, hemma i mitt hus, på mitt rum, i min säng.
Jag vet inte vad jag vill. Ett minilov nu, på två veckor hade inte varit fel. Inte fel alls.