Jag får någonting jag redan har. Jag får damp på mig själv och på hur mesig jag är. Jag får snart ett riktigt utbrott på mig själv. Jag måste skärpa mig. Jag kan inte hålla på och mesa såhär. Så feg och mesig så de finns inte. Pinsamt mesig. Och för att ingen ska få se så sätter jag upp den där dumma fasaden igen. Som jag egentligen hade velat begrava och kasta bort för länge sen. Men jag kan inte. För jag är alldeles för feg. För feg för någons bästa. Hemskt.