Jag vill bara långt härifrån. Så långt härifrån man kan komma. Jag vet varken ut eller in och de driver mig till vansinne. Kan där inte bara vara någon vänlig själ som bara säger åt mig att gör så, gör si. Tänk inte efter bara gör de. Så mycket lättare allt hade varit då.
Just nu jagar tankarna ifatt mig. Inga bra tankar.
Har nästan kommit till de stadiet, gör vad f*n du vill. Jag bryr mig inte längre. Men de gör jag ju, eller? Annars skulle jag inte tänka på de.
De flesta har nästan alldeles säkert varit med om de någon gång, ta de dubbelt upp så vet ni hur de känns. Den känslan, Kom och ta mig, vart som helst de spelar ingen roll för de kan knappast bli värre.