När ingenting längre går som man vill. Man ger bara upp. Tanken skit samma, de är det enda som finns i huvudet. De är jobbigt nog när en sak går fel. Ska då livet bli som ett domino, då ger man halvt upp. Då är de ju mig de är fel på, de är ju jag som inte får det att funka. Alltså mitt fel, mitt problem. Ingen annan som kan göra något, inte något för att hjälpa, inte någon mer än jag. Men när de går så skit och man har gett upp, var ska man då hitta kraften och modet att vilja och försöka fortsätta. De känns som att man går på tomgång. Samma visa, varje dag, dag ut, dag in. Och de säger att man ska passa på för man lever bara en gång. Varför mår man så dåligt, hur kan man låta sig själv att må såhär?